fffalk

Sitter med en riskudde på magen, den gör såååååååå ont, och väntar på att någon ska ta hand om mig.. Typ värma riskudden sådär så jag slipper gå ner och göra det. Det hade varit skönt, men nu är det inte så.
Frågan är om man vill ha det så egentligen. Känslan är svår att förklara. Ibland vill man inget annat än ha någon där, slippa fundera på allt men samtidigt är det skönt att ha det som man har det. Men jag vet inte, innerst inne vill jag nog ha en som värmer min riskudde men på något sätt tänker jag bort det. Tänker äsch jag klarar mig så bra själv.
Men ärligt talat har jag nog börjar tröttna på detta, och jag vill nog inte erkänna det för mig själv riktigt..

så snabbt det går att bygga upp känslor men så lång tid det tar att få dom att försvinna

Minnen, både bra och dåliga men man har alltid de kvar. Ibland vill man inget hellre än att glömma något man gjort, förtränga hur man gjorde bort sig då och då. Men egentligen, alla gör bort sig. Alla gör saker som de ångrar, vi har alla varit där - och än är det inte slut. Vi har hur många år som helst på oss att göra bort oss på. Det gäller bara att skratta åt det, livet går vidare och det löser sig alltid som sagt! Bjud på er själva. Jag har försökt sluta bry mig lika mycket om vad jag har gjort, vad jag inte skulle gjort osv. Det är skitsamma! Det som har hänt har hänt och går inte att göra ogjort.

Lev livet fullt ut! Man ska ha roligt och inte tänka på allt som har hänt eller vad som kommer att hända =)

Det är rätt sjukt hur många personer man slutar umgås med, hur många som man förlorar. Från att dela så himla mycket, från att ha varit så nära varandra till att inte ens hälsa.. Den personen kan ha varit den som vetat nästan mest om en själv, den man berättat allt för, den man litat på fullt ut. Att allting kan förändras så mycket - det är sjukt! Hittar inget annat ord.

Det gäller att ta vara på den tiden man har, satsa fullt hårt och inte mesa. Jag måste lära mig det..

I'm falling.. Det är för tidigt, alldels för tidigt, jag vet det. Men jag kan inte hjälpa det. Brukar vara stark gällande det här men denna gången är det inte så. I don't get it, allt är konstigt!

Jag tänker.. Jag har förändrats så jävla mycket känns det som. Positivt, enligt mig själv! Men jag vet inte vad ni tycker?

Jag har alltid varit den "för snälla sanna" som aldrig kunde säga nej och bara följt efter. Men nu har jag börjat stå på egna ben, vågar säga nej och stå för vad jag tycker (oftast), det är en lång väg att gå. Alltid har det varit så att jag tagit andra före mig själv men nu gör jag inte det lika ofta längre. Självklart ska man fortsätta ställa upp för sina vänner, men att tvinga sig själv att göra saker som man inte ens har lust till.. Det blir för mycket ibland. 
Klart jag bryr mig om andra, tro inget annat!! Men ibland får man ta sig själv före, det måste man om man ska orka med allt.
Jag vågar verkligen vara mig själv och har kommit till en punkt då jag längre bryr mig lika mycket om vad andra tycker om mig. Missuppfatta inte det, jag vill fortfarande vara snälla sanna - men inte för snäll! Jag vill kunna gå min egna väg ibland och våga säga ifrån om jag tycker något är fel! Som sagt är jag på god väg och det är jag glad över!

Ibland blir man nog ganska filosofisk, iaf när man inte har något att göra. Sitter och tänker och det slutar ofta med ett leende på läpparna. Jag har det så bra!
 

---

Jag har världens bästa vänner som fixar och trixar för att allt ska gå ihop. Med er kan man prata om allt och ni ställer alltid upp i alla lägen. Det är ni som har gjort mig till den jag är. Jag älskar er!

Jag har verkligen världens bästa klass! Och jag överdriver inte, I LOVE IT! Har alltid så himla roligt i skolan, hur det nu går till? Och nu menar jag inte bara vi 8 utan hela klassen! Alla har en del i klassen och utan någon skulle det inte bli samma sak. Jag tror nog faktiskt inte det var förrän efter klassfesten som man märkte hur mycket gemensamt vi har med varandra! Klassfesten var så sjukt rolig och klassen är underbar! ♥

Familjen, utan dom, vad hade man varit egentligen? Jag älskar min familj och jag står dom väldigt nära, tycker jag iaf. Med mamma delar jag nästan allt med! Är jag glad, ledsen eller vad som vänder jag mig till dig. Sen har vi älskade älskade farmor, du är gammal nu men så galet pigg! Ibland undrar man när det kommer ta slut, när du kommer lämna oss. Jag kommer sakna dig hur mycket som helst verkligen! Ska försöka ta vara på tiden som är kvar, hur lång eller kort den än är, och hälsa på dig, ringa dig och allt sånt som jag vet att du blir glad av.

Det finns så mycket som man vill skriva. Men jag kan ju avsluta med tre ord som verkligen stämmer:
LIFE IS GOOD

Alltså skolan tar på krafterna.. När man väl är lycklig över att ha slutat för dagen så är det alltid så att man behöver sätta sig och plugga. Allt fler blir skoltrötta och lärarna borde se ett samband eller? Betygen sjunker och man orkar knappt göra något åt det.
Lektionerna räcker gott och väl till och självklart ett prov då och då. Men det här tramset med en massa läxor som man bara slarvar sig igenom för att få det gjort. Varför?

Aldrig har man tid till något annat heller. Man vill hinna plugga och få bra betyg, man vill hinna träna, hinna jobba, hinna umgås med kompis och hinna ta det lugnt. Men vad hinner man egentligen?
Plugga halvdant, jobba och träningen har jag dragit ner på sjukt mycket. Ska det behöva vara så egentligen?
Nej dra ner på dom här jävla läxorna och låt oss ungdomar hinna med att ta hand om oss själva, att ha roligt!


ni gör allt mycket lättare! spm08 ♥

Alltså hår... Det är rätt knäppt hur mycket självförtroende som sitter i håret.
Jag hade hyffsat långt hår innan gymnasiet, sen fick jag ett ryck och ville klippa en lång page. Fick dock världens sämsta frisör som klippte en normal page.. Jag grät i flera dagar och mådde skit! Självförtroendet åkte till botten och till sist fick jag nog och köpte löshår.
Allt blev bättre och jag fick tillbaka självförtroendet och självkänslan!

Alltså hur sjukt är det inte?! Det är lite hår, så jävla töntig man kan vara! Men det är så, det ligger grymt mycket i håret. Har man lite hår att svänga med blir livet mycket bättre typ..

Så när man kollar på top model kanske man inte ska döma dom så hårt för att dom sitter där och gråter när deras hår ryker. Hur jävla töntigt det än är så blir man faktiskt deprimerad. Been there done that!





kort - hårförlågning - nu

Sitter och kollar på the biggest loser, alltså.. Tänk att kunna gå ner 3.6 kg på en vecka, det är mer än 0.5 kg/dag, hur sjukt är inte det?! Och tänk att inte vara nöjd med 0.9 kg på en vecka?! Okej, visst dom har mycket vikt och därför lättare att gå ner men ändå. Nej, grymt bra program! Har blivit så känslig också så att jag tom börjar gråta till detta programmet haha! Det är illa. Mamma du smittar av dig..

Nej men blir sugen på att typ bli tränare av något slag, kul att jobba med människor och se hur de utvecklas osv. Börjar känna pressen på att inte veta vad man vill jobba med men iofs är det nog rätt många som inte har en aning även nu efter gymnasiet. Jag är iaf kvar på gymnasiet och har några år till att tänka på.